två - min första kärlek

Min första riktiga kärlek heter Elias Björklund och bor cirka 45 ifrån mig. Vi hade pratat i två år innan vi träffades första gången då jag skulle på semester på västkusten och bara vara 4 mil ifrån honom. Med tanke på att vi hade pratar så länge och gillade varandra starkt mycket redan då, bestämde vi att vi skulle träffas. Kommer ihåg hur nervös jag var. Andra dagen på västkusten var jag och min familj inne i Grebbestad och Elias ringer mig och frågar om han skulle komma till mig, jag blev knäsvag och mitt hjärta slog i 350. Vi gick tillbaka till stugan som låg 3 eller 4 kilometer från Grebbestad och jag började fixa mig osv. Han smsar mig och frågar "Jag är här nu, vart ska jag?." Mitt hjärta dunkade ännu snabbare. När jag väl gick ut på vägen och såg honom så trodde jag först inte mina ögon. Han var så otroligt vacker, hade aldrig sett någon finare. Det är det underbaraste ögonblick någonsin. Under den veckan jag var där, träffades vi totalt 5 gånger. Första pussen glömmer jag aldrig. Vi hade gått bortåt längs havet på en stig, tills vi hittade några klippor vi kunde sätta oss på. När vi satt där, så började vi prata om att pussa varandra. Jag sa "Jag tror inte du vågar!" Elias fortsatte med att säga något som "Varför skulle jag inte?" och jag klämde fram "Tänk om jag bits då?". Sen innan jag minst anade det, så böjde han sig över och gav mig världens mysigaste och underbaraste kyss. Den kommer jag aldrig att glömma! Så mycket som jag grät när jag skulle åka hem från kusten och min kärlek har jag nog aldrig gråtit förut. Aldrig!
Jag och Elias var tillsammans i fem månader, och vi träffades flera gånger under den tiden. Han kom upp till mig ett antal gånger, och jag åkte hem till honom och stannade där ett helt lov som var på en vecka. Vi hade så otroligt mysigt. Eftersom vi bodde så långt ifrån varandra, kunde vi inte träffas på våran, en månaders, två månaders och tre månaders dag, men våran fyra månaders dag kunde vi fira tillsammans. Den firade vi vid ett par klippor vid havet, dit tog vi hans moped. Där satt vi i timtal och bara pratade och njöt av varandras tillvaro. Vi tog bilder, som jag ska visa er, och hade det så otroligt mysigt! Dagen innan jag skulle åka hem också, ringde min mamma och berättade att min cancersjuka moster hade dött minuter innan. Jag grät och mådde så fruktansvärt dåligt, men under den tiden hade jag världens bästa stöd. Elias lämnade inte mig, han höll om mig, torkade mina tårar och var helt underbar. Han viskade i mitt öra att allting skulle bli bra, att han förstod mig och att han alltid skulle finnas där. Jag tackar honom än idag för att han har varit sånt underbart stöd under hela tiden, hade det inte varit för honom så kanske jag inte hade varit här jag är idag.
Att jag skulle förlora honom och vara utom honom hade jag inte ens vågat tänka på, jag var så rädd över att förlora honom. Att det skulle ta slut mellan oss trodde jag aldrig! Men det gjorde det, den 18 november 2009. Då hade vi varit tillsammans i nästan fem månader. Och jag lovar er, det var dom fem bästa månaderna av mitt liv.
I somras var jag också nere på västkusten, på samma ställe som året innan och vi hade sagt att om jag skulle ner dit skulle vi självklart träffas. Jag var i Grebbestad, precis som året innan, fast denna gång var han vid våran stuga när han ringde. Jag var fortfarande lika kär, trots att det var 8 månader sen det var det tog slut mellan oss. Jag skyndade mig allt jag kunde för att möta honom, och vi möttes på klipporna där vi kysstes för första gången. Jag fick en kram och vi drog vidare till stugan. I somras var jag också där i en vecka, och vi träffades så ofta vi bara kunde. Jag sov hos honom en natt, och han sov hos mig näst sista natten jag var där. Hans familj hade bjudit över min familj på middag, dock kunde bara jag, mamma och pappa åka dit eftersom min lillasyster inte mådde bra alls. Vi satt ute i trädgården och åt, och när vi ätit klart smög jag och Elias upp på hans rum. Jag låg i soffan, han satt på datastolen. Jag gick på toa, och när jag kom tillbaka, låg han där i soffan. Jag som inte visste vad jag skulle göra satte mig på en stol. Men sen ville vi båda att jag skulle komma och lägga mig hos honom, så jag la mig framför honom, och efter en stund la han armen om mig. Det väckte minnen och jag verkligen njöt av stunden. Efter ett tag halvsatte han sig upp och vi tittade varandra i ögonen. Det stod inte på förrän våra läppar nuddade vid varandra i en helt otroligt mysig puss. Jag minns det såå väl. Den natten sov jag hos honom. En oförglömlig natt. Han skulle upp och jobba på morgonen och slutade runt ett två, och han ville så gärna att jag skulle stanna kvar tills han kom hem igen. Jag satt tillsammans med hans föräldrar och åt frukost när han kom hem igen, så önskar jag att det alltid skulle varit. När pappa kom och hämtade mig den dagen, grät jag floder när jag satte mig i bilen. Jag saknade honom så mycket att det gjorde ont.. Redan dagen efter skjutsade Elias pappa honom till mig, och vi hade det så otroligt underbart mysigt. Den natten sov han hos mig. Det var pappa som fick honom att stanna! Tack pappa! När Elias åkte hem dagen efter, det var då jag såg honom sist, jag grät, Elias grät. Det var hemskt. Att behöva lämna honom på kusten och åka hem till dalarna igen och inte veta när eller hur man skulle kunna träffas nästa gång. Jag hatar det.
Jag och Elias har kontakt än idag, men pratar inte ofta alls. Jag saknar honom så enormt mycket att det gör ont i mig, och trots att det är över ett år och en månad sen det tog slut mellan oss, så kan jag fortfarande gråta på grund av att jag saknar honom så mycket som jag gör. Jag har aldrig varit så kär i någon som jag har varit i Elias, och det tror jag heller aldrig att jag kommer kunna bli. Jag har samma känslor kvar för honom än idag. Och jag verkligen älskar honom av hela mitt hjärta. Har aldrig och kommer aldrig kunna släppa taget om honom. Vårat datum, 29 juni 2009, är ett datum jag aldrig kommer att glömma. Alla minnen och stunder vi delat kommer föralltid att finnas kvar. Och DU Elias kommer alltid att ha den största platsen i mitt hjärta! Jag kommer alltid att älska dig lika mycket!
vår första pussbild.
första bilden på oss två.
vår plats.
Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första. 
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats. 
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Sju sanningar.


västkusten

resan till västkusten och tanumstrand var verkligen toppen och att jag fick träffa min älskade elias var höjdpunkten på hela resan, underbart! hann med rätt mycket faktiskt :-} har solat och badat, varit inne i grebbestad en hel del.. varit i göteborg och på liseberg, sett lotta på liseberg och en hel del kändisar, varit på middag i strömstad hos elias och hans föräldrar, otroligt mysigt! sovit hos elias, umgåt med honom, han sov hos mig i torsdags, gal1 mysigt.. sen i lördags åkte jag ju hem dock... fan vad jag grät, usch.. det var hemskt att lämna västkusten och elias och åka hem till tråkdalen igen. borta bäst, hemma bra eller vad säger man?

mer bilder kommer, får inte in bilderna från kameran just nu..




packar

packar förfullt.. västkusten imorgon, ska bli så jävla skönt!


mys med familjen

ska krypa ner i soffan och mysa med familjen till farsan med chips och annat gott :-) puss



30 juni

jag är jättetrött.. har migrän också :-(
ska krypa ner i sängen och kolla på lite tv nu.
godnatt



29 juni

blev en tur till Gagnef med damlaget idag.. dom spelade match, och det var menat att jag skulle vara med, men jag ville inte.. trivs inte alls i det laget, känner mig bara i vägen och usch, så jag satt på en bänk bredvid och tittade bara, var lite spelsugen där ett tag, men mitt lag spelar ju match på torsdag, så sparar mig tills dess ;-)
blev donken påväg hem också, alltid lika gott, haha.





wuho

BARA FYRA DAGAR KVAR :-D




visste ni att ...

... jag älskar att fotografera? haha, så fort jag har en kamera i handen så tar jag kort på i princip allting. allt från människor till djur och växter. jag funderar seriöst på att gå gymnasie med den inriktningen senare, skulle varit ruggigt roligt! några ramdom bilder jag tog när det var som finast väder i onsdags.. enjoy










ÄLSKA

jag ska ut och lägga mig på studsmattan och schteeka nu, så jävla härligt! inte världens varmaste ute dock, men man får ju färg i alla fall, right? ;)  JAG ÄLSKAR SOMMAR!







jag älskar sommar

sommarlovet började bra i all fall, klarblå himmel med några få moln,
dock blåsigt och inte speciellt jättevarmt.. hoppas det blir bättre snart!

- och jag räknade ut idag att det bara är nitton dagar kvar till mitt älskade
västkusten. tanumstrand, grebbestad, STRÖMSTAD, smögen och alla
underbara människor.. längtar verkligen och ser absolut fram emot den
resan.. finns inget finare ställe än västkusten enligt mig,
jag verkligen älskar det! ♥





jag gillar mina rosa & luddiga tofflor ;$









SOMMARLOV

nu är äntligen det efterlängtade sommarlovet här! en rörande skolavslutning måste jag säga. kan ju säga att jag grät en hel del i kyrkan, både när rektorn pratade och vid talen alldeles i början. kommer bli så galet tomt utan alla underbara nior! visst, vi kommer ju upp i nian nu, men det kommer aldrig bli samma sak som det en gång var..

alla var underbart fina också! nästan alla killar, i nian i alla fall, hade kostym och i princip alla tjejer hade klänning, riktigt läckra var dom allihop.. kommer sakna er enorm!!



lillasyster och jag


jag är stolt över mig själv

vi fick en uppgift på engelskan för några veckor sen att vi skulle skriva en berättelse, på engelska. vi fick fem olika alternativ att välja mellan, jag valde when somebody just leaves, jag skrev klart den efter någon vecka och lämnade senare samma vecka in den. sen på nattvandringen kom min engelsklärare fram till mig och berättade för mig att den var jättebra. jag blev glad och tackade så hemskt mycket. vad jag inte visste då var, att hon hade gett mig MVG för den. jag har aldrig fått mvg för någonting på engelskan förut, inte i skolan överhuvudtaget om jag ska vara ärlig. riktigt paff blev jag. men MVG blev det, och ska jag säga ärligt så är jag fanimig stolt över mig själv! för det har jag rätt i att vara, eller? plus att jag fick veta att jag höjt mig i engelskan denna termin, från g till vg! :-D i alla fall, för er som vill läsa, så finns den nedan. släng gärna in en kommentar om vad ni tycker om den, skulle vara riktigt intressant och veta vad ni tycker om den faktiskt! hihi, kyssar <3



We don’t know what we have before everything is gone


Life is never as esay as we all thought when we were kids. We all face complications in life, some bigger then others. It’s horrible how a like can turn from good to bad, just like that.

I heard and felt how my cell phone rang and vibrated under my pillow. I sat up in my bed, took a deep breath and answerd. The voice who talked to me was weak and very upset. It was James mother who called. My heart started to beat faster and harder, and I thought it would jump out of my chest.


We spent hour after hour at the hospital that night and all the other nights. I cried, James cried, his mother cried, everybody cried. It was hard to understand, but we never gave up hope that he would survive.


James had a secret that he never had told me. I belive that he was afraid to tell me, because he thought I would leave him alone. Why would I leave him in a situation like that? Why would I leave him when he needed me as most? That made me go crazy.  


We tried to take the days as they came. Even if we were broken, we tried to have fun and be glad like all the other people in the world and forget his disease for a moment.


Days turned into months and months to years. We were all strong, but none was as strong as James was. He really did fight for his life.


Two years passed and James was very sick. He had no hair left on his body and he grew thinner and weaker. It was hard to see him suffer and i wish that I could make him helthier and better again, even if i knew that it was impossible. I tried to make him happier and it worked sometimes. I also tried to keep him awake, because I was afraid and thought that if he closed his eyes and fell asleep, he would never wake up again.


All visits at the hospital ended. The doctor had to visit James at home. James was too weak to be moved back and forth all the time. He also got a special bed he always was in, lika a hospital bed.


His doctor said that he only had a few months left of his life. Both James and I was terrified. I sat on his bed and hugged his hand really hard. He slept peacefully and quietly at my side. He was breathing very heavily and slowly. I cried.

The days passed and he grew sicker and sicker. The only thing he did was to sleep and in between, he took his medication. He could barley keep his eyes open anymore, but peered at me from time to time. It was hard to see him like that, really difficult. It really hurted.

I knew that it was close now. We all knew that he had no strenght left. He was weaker then  ever before, wa all knew that. 

That night was horrible. Everything happened so fast.


I was sitting in an armchair next to him and held his hand. His breathing was becoming weaker and slower. I stood up and put two fingers against his throat, to try to feel his heart rate. He looked frightened. His heart pounded hard and slowly inside his chest. He took a deep breath for the last time and then he fell asleep. He would never wake up again. I threw myself headlong to the floor. I played with the hands to the floor of anger. I lay on the floor and cried until I could no longer breath.


Me and his family sat all together that night.


I have never in my life felt so bad at that time and afterwards.


It is today three years since I lost my beloved boyfriend James in cancer. I can not describe with words how much I really miss him. This death was like a knife in my back and a large part of me is taken. I love him with all my heart but I have to fight on. I live in him, and every step I take, I take if for him. He will always be my number one and no one will ever take his place in my heart.


Nathen and James, it was so we said.
I will always love you, never forget it <3



godmorgon

sådär, nu har jag sminkat klart mig :-)  eheh, ska fixa håret nu, sen klä på mig och käka, sen cyklar jag och syster till skolan i guess, eller jag cyklar och hon får sitta på pakethållarna? HAHA. hon är latis ;>

idag blir det först skolan till tre antar jag, sen blir det väl bara hem och chilla, kanske om det är fint väder dra hem till papsen och försöka bli lite brun, med tanke på att jag inte alls är brun, vilket är dååååligt!

träningen igår gick bra.. många som var hemma och var sjuka och sånt, så vi kanske var tio stycken totalt. körde lite skott och inläggsövningar och sen småspelade vi i slutet.. vi fick lov att sluta kanske en kvart eller något tidigare på grund av att u-laget skulle spela match mot Leksand.. så jag och sarah drog hem och tog en snabbdusch och bytte om sen ner på planen igen.. när dom hade spelat 17 minuter ringde pappa och undrade vart vi var, det var hans bil vi hade, och så sa han också att dom REDAN låg under med 3-0.. matchen slutade 5-1 i halvlek och slutresultatet blev 5-2!

SOLEN SKINER SOM FAAAAAAAAN UTE, OCH DET ÄR INTE ETT MOLN PÅ HIMLEN, DET ÄLSKAR VI SOM FAAN!

nu ska jag fortsätta fixa mig, puss ;*


TAGGA

vaknade för en stund sen, så jag har precis sminkat mig lite.. ska käka frukost nu för att sen dra vidare ner på ip, sen till mora&öna, älvdalen vs färnäs/öna, TAGGA BRUDAR! jag svär, vi ska kötta som f A A A n ;-)



when i look at you ..

jag vaknade imorse när klockan ringde och kände att jag hade världens magont.. så jag låg kvar en stund för att se om det gick över, men nejdå. blev hemma från skolan idag, tror inte jag missade någonting viktigt, hoppas jag i alla fall.. har inte lika ont i magen nu, men har galet ont i huvudet, jäkla migrän . .  

just nu sitter jag med handduken på huvudet, för jag duschade för en stund sen, så jag ska alldeles snart fixa håret lite, eftersom det är nytvättat, sen ska jag lägga mig i sängen och skriva på min engelskaberättelse som egentligen skulle varit klar imorgon, och jag har bara börjat.. 3 sidor lång ska den vara, och jag har bara skrivit en, bravo!

blev bara ett inlägg idag, men jag har fixat med header och designen idag som inte ens blev bra, jäkla skit.
- skriv till mig om någon har lust att göra en åt mig, tack!

hårfönen, plattången och volumemastern väntar, sedan sängen somsagt :-)
sov så gott, så skriver jag mer imorgon.. godnatt <3



jag älskar kan dee's bilder!



RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus