angelica karlsson

Jag och Elias var tillsammans i fem månader, och vi träffades flera gånger under den tiden. Han kom upp till mig ett antal gånger, och jag åkte hem till honom och stannade där ett helt lov som var på en vecka. Vi hade så otroligt mysigt. Eftersom vi bodde så långt ifrån varandra, kunde vi inte träffas på våran, en månaders, två månaders och tre månaders dag, men våran fyra månaders dag kunde vi fira tillsammans. Den firade vi vid ett par klippor vid havet, dit tog vi hans moped. Där satt vi i timtal och bara pratade och njöt av varandras tillvaro. Vi tog bilder, som jag ska visa er, och hade det så otroligt mysigt! Dagen innan jag skulle åka hem också, ringde min mamma och berättade att min cancersjuka moster hade dött minuter innan. Jag grät och mådde så fruktansvärt dåligt, men under den tiden hade jag världens bästa stöd. Elias lämnade inte mig, han höll om mig, torkade mina tårar och var helt underbar. Han viskade i mitt öra att allting skulle bli bra, att han förstod mig och att han alltid skulle finnas där. Jag tackar honom än idag för att han har varit sånt underbart stöd under hela tiden, hade det inte varit för honom så kanske jag inte hade varit här jag är idag.

Att jag skulle förlora honom och vara utom honom hade jag inte ens vågat tänka på, jag var så rädd över att förlora honom. Att det skulle ta slut mellan oss trodde jag aldrig! Men det gjorde det, den 18 november 2009. Då hade vi varit tillsammans i nästan fem månader. Och jag lovar er, det var dom fem bästa månaderna av mitt liv.

I somras var jag också nere på västkusten, på samma ställe som året innan och vi hade sagt att om jag skulle ner dit skulle vi självklart träffas. Jag var i Grebbestad, precis som året innan, fast denna gång var han vid våran stuga när han ringde. Jag var fortfarande lika kär, trots att det var 8 månader sen det var det tog slut mellan oss. Jag skyndade mig allt jag kunde för att möta honom, och vi möttes på klipporna där vi kysstes för första gången. Jag fick en kram och vi drog vidare till stugan. I somras var jag också där i en vecka, och vi träffades så ofta vi bara kunde. Jag sov hos honom en natt, och han sov hos mig näst sista natten jag var där. Hans familj hade bjudit över min familj på middag, dock kunde bara jag, mamma och pappa åka dit eftersom min lillasyster inte mådde bra alls. Vi satt ute i trädgården och åt, och när vi ätit klart smög jag och Elias upp på hans rum. Jag låg i soffan, han satt på datastolen. Jag gick på toa, och när jag kom tillbaka, låg han där i soffan. Jag som inte visste vad jag skulle göra satte mig på en stol. Men sen ville vi båda att jag skulle komma och lägga mig hos honom, så jag la mig framför honom, och efter en stund la han armen om mig. Det väckte minnen och jag verkligen njöt av stunden. Efter ett tag halvsatte han sig upp och vi tittade varandra i ögonen. Det stod inte på förrän våra läppar nuddade vid varandra i en helt otroligt mysig puss. Jag minns det såå väl. Den natten sov jag hos honom. En oförglömlig natt. Han skulle upp och jobba på morgonen och slutade runt ett två, och han ville så gärna att jag skulle stanna kvar tills han kom hem igen. Jag satt tillsammans med hans föräldrar och åt frukost när han kom hem igen, så önskar jag att det alltid skulle varit. När pappa kom och hämtade mig den dagen, grät jag floder när jag satte mig i bilen. Jag saknade honom så mycket att det gjorde ont.. Redan dagen efter skjutsade Elias pappa honom till mig, och vi hade det så otroligt underbart mysigt. Den natten sov han hos mig. Det var pappa som fick honom att stanna! Tack pappa! När Elias åkte hem dagen efter, det var då jag såg honom sist, jag grät, Elias grät. Det var hemskt. Att behöva lämna honom på kusten och åka hem till dalarna igen och inte veta när eller hur man skulle kunna träffas nästa gång. Jag hatar det.

Jag och Elias har kontakt än idag, men pratar inte ofta alls. Jag saknar honom så enormt mycket att det gör ont i mig, och trots att det är över ett år och en månad sen det tog slut mellan oss, så kan jag fortfarande gråta på grund av att jag saknar honom så mycket som jag gör. Jag har aldrig varit så kär i någon som jag har varit i Elias, och det tror jag heller aldrig att jag kommer kunna bli. Jag har samma känslor kvar för honom än idag. Och jag verkligen älskar honom av hela mitt hjärta. Har aldrig och kommer aldrig kunna släppa taget om honom. Vårat datum, 29 juni 2009, är ett datum jag aldrig kommer att glömma. Alla minnen och stunder vi delat kommer föralltid att finnas kvar. Och DU Elias kommer alltid att ha den största platsen i mitt hjärta! Jag kommer alltid att älska dig lika mycket!

vår första pussbild.

första bilden på oss två.

vår plats.